Jag har en vän som bloggar. Alltid när jag träffar henne känner jag mig iakttagen. Jag är helt säker på att hon söker blogginlägg i allt som händer och sker runtomkring henne. När jag bjuder på käk, hemma i köket, öppnar jag lådor i smyg och kikar över axeln för att se om hon gnider händerna av förtjusning för att hon funnit inspiration till ännu ett inlägg. När jag ser det där leendet i mungipan och de plirande ögonen så vet jag at det är kört.
Men jag har alltid känt mig säker i familjen. Tills nu vill säga. För nu har LN börjat blogga.
