För att kompensera det, något vågade, inköpet köpte jag även ett par fotriktiga Eccoskor. De ser ut som ridskor.  Gissa vad komplimanger jag fått för dessa!? Både svärmor och kvinnor på jobbet har nickat nöjt och frågat -”Vaaaar har du köpt dom?”.

Stövlarna har ingen sagt ett ord om.

Inte till mig i alla fall.  

Vilka skor tycker du att jag ska till jobbet nästa gång?

1. Vi hittade inte ingången till, den så kallade, nattklubben… Ingången hade flyttat och där man förr gick in fanns nu bara en stängd dörr.

2. Vi hade inte kontanter med för att betala inträde. Upplysningsvis betalar kvinnor i vår ålder med betalkort!

3. Spegeln vid toaletten hade de bytt ut till en skrattspegel från Gröna Lund. Sist jag besökte denna lokal var jag smal och höga klackar gjorde sitt för längden. Nu mötte min spegelbild en kort och bred kvinna med fotriktiga skor. Mitt skratt förbyttes till ett ansträngt grin, när jag såg att spegelbilden till den unga kvinnan bredvid mig inte förvandlades på samma sätt.

4. Priserna för att köpa något i baren kändes inte oöverstigliga. Det kändes rätt billigt faktiskt! Kan det ha något att göra med att inkomsten förändrats från studiemedel till lön?

5. Jag har glömt bort hur man dansar disco. Hur jag än rörde mig till musiken så kände jag att jag var i otakt. Antingen var jag i otakt till musiken eller i otakt med de övriga på dansgolvet.

6. Ingen ung man försökte lägga in någon stöt.Inte för att jag ville det men för 10 år sedan brukade det kunna hända. Den enda man som tittade uppmuntrande på mig var en 60-plussare. Då tittade jag bort. Andra i sällskapet blev dock uppmärksammade, så det verkar inte enbart vara en fråga om ålder. Det känns inte bättre.

7. Att åka taxi hem kändes som ett självklart val.

 8. Kläderna jag hade på mig kunde, efter att ha vädrats, användas igen på jobbet måndag morgon. Hippt?

9. Och just det, kläderna kunde vädras. De behövde inte tvättmaskinens 60-gradiga program för att röksaneras!

10. Det bästa med hela kvällen var att komma hem och sova. Andas in makens goda doft och känna sig hemma och trygg. Att yngsta vaknade efter 3 timmars sömn kändes inte riktigt lika mysigt.

Jag tror att det dröjer nog tio år till nästa gång igen.

Men jag har alltid känt mig säker i familjen. Tills nu vill säga. För nu har LN börjat blogga.

 -Hur lång är sommaren egentligen, mamma?

-Jaaa, en så där 12 veckor kanske.

Äldsta ligger plötsligt på golvet och gråter. -Bara 12 veckor? Vintern varar ju i en evighet!

Vi har varit på stallet idag, jag och den äldsta. Det var roligt. Men duschar, det gör jag inte i iskallt vatten.

Det blir nog en hemmakväll för den här mamman då.

Igen.

Det känns väl sådär.

Så, varsågoda, här kommer, kortfattat, min tolkning av ”Om Jesus”.

Gardell menar att Jesu budskap var gott. I evangelierna så kan vi utläsa att Jesus menade att alla människor hade sin plats i Guds rike. Att Jesus inte gjorde några undantag för dem som syndat och att ingen ånger behövde uttryckas för att få tillgång till detta. Jesus dömer ingen. Gud dömer ingen.

Gardell menar vidare att kyrkan missat Jesus budskap. Istället för att bli en lära om Jesu budskap har kristendomen blivit en dömande institution med en lära och tro på Jesus själv.

Någonstans på vägen så tappades Jesus budskap bort. Någonstans blir målet viktigare än vägen dit.

Så… Ungefär så.

Svar: JAAAAA! Vi är hemma alla kvällar, vi har alltid kaffe, bitsocker och fikabröd hemma och kökssoffan knarrar hemtrevligt medan kaffe kan sörplas i små, tunna porslinskoppar med alldeles för små öronhandtag. I och med att jag är uppvuxen på bondgård så lagar jag alltid för mycket mat och jag har alltid fika i frysen (eller eg. just nu på kallvinden, precis som det ska va!). Hos mig, liksom hos de bondgårdar jag gästat, gäller alltid -”Ät nu, det är strax fika!”

Till Comvidare och även till dig som läser vill jag bara säga välkommen hit! Och jag menar det. Kom nu! Eller kom om en liten vecka! Jag finns här. Jag går ingenstans.