Allt är dukkha…

Med sorg i hjärtat lyssnade jag till väninnans berättelse

Hon, den trygga, starka, nu utlämnad och sårbar.

Igenkänningsfaktorn var hög och situationen den klassiska, med kärlek, svek och spruckna drömmar.

Livet har nu tagit en ny vändning. Det som väntar är ofrivillig ensamhet.

Denna gång var det så totalt oväntat. För henne. För mig.

Men borde det vara oväntat egentligen? Vi kommer alla att drabbas. Femtio procent av alla äktenskap slutar med skilsmässa och de övriga slutar med dödsfall. Hur vi än vänder och vrider på situationen så kommer vi en dag att drabbas av den ofrivilliga ensamheten. Det känns buddhistiskt men det vi måste göra är att acceptera lidandet.

Acceptera att efter glädje följer sorg.

Men också förbereda oss för det som kommer…

1)      Gift dig om du lever som sambo.

2)      Dela på föräldraledigheten! Det har visat sig att par som delar på föräldraledigheten kommer att leva mer jämställda samt att det blir färre skilsmässor.

3)      Kom ihåg att i familjen sätta in extra pensionspengar till den som är föräldraledig, så att du inte också i framtiden, förlorar ekonomiskt på föräldraledigheten.

4)      Satsa på din karriär, föreställ dig scenarion i framtiden och se till att du kan klara dig ekonomiskt den dag din partner försvinner.

5)      Vårda även dina vänner- Många gemensamma vänner kan försvinna vid en separation, en del också vid dödsfall.

6)      Kom ihåg att driva ”projektet familjen” tillsammans. En person kan inte ta allt ansvar för familjen och den andre för sitt arbete. När familjen faller, för den kommer att falla, måste det finnas flera ben att stå på.

Blir lidandet mindre då om man är förberedd? Knappast det känslomässiga lidandet, men de ekonomiska och praktiska frågorna kanske kan hanteras bättre. Kanske att livets väg blir mindre kantad av oro.

När du så sett om ditt hus, så njut av livet, andas, se, känn och smaka.

Denna dag kommer aldrig mera åter.

Annonser

1 kommentar

Under Ekonomi, Relationer, Religion

Ett svar till “Allt är dukkha…

  1. Bra resonerat Sara. Man måste prata om det förbjudna som skiljsmässa och dödsfall även mitt i lyckan. Jag tror att gemene man är rädd för att ens yppa ordet död. Som om ordet i sig verkställer dödsdomen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s